För några månader sedan såg jag Sven Klangs kvintett (igen) på TV. Jag sa till min mamma innan den sändes att ”du måste se den här filmen, den är så grymt bra”. Jag njöt i fulla drag av filmen och återvände i minnet till 70-talet och vad den betydde för mig då. Pratade med mamma efteråt, som sa att: ”ja, den var väl rätt bra, men inget särskilt…”. 
Det var då jag insåg att Sven Klangs kvintett var en kultfilm just för min generation. Vi tillhörde de där kvinnorna där det stod och vägde mellan att ha drömmar om utbildning, utveckling, frihet, glädje av kulturen – eller att gifta sig och föda barn. Själv blev jag verkstadsmekaniker i Göteborg under ganska många år för att undgå mitt givna 50-talskvinnoöde.
Idag känner jag mig väldigt hedrad och stolt över att ha blivit vald till ny ordförande för Oktoberteatern. Hejaropen ramlar in från alla håll när jag har kungjort nyheten på Facebook. Oktoberteatern är känd bland väldigt många människor i hela landet för sin historia, sina föreställningar, sina ställningstaganden och sin verksamhet. 
Min ambition som ordförande är givetvis att jag och styrelsen i övrigt ska kunna stödja ensemblen i alla sammanhang där det behövs, från förhandlingar med kommunen till utvecklingen av marknadsföringen för att nå nya målgrupper i och runt Södertälje, i Storstockholm men också i övriga landet. Bland annat behöver vi arbeta för att stärka teaterns ställning som en länsteater för hela Stockholmsregionen. Det skulle också vara roligt att arbeta för att stärka Vänföreningen genom mer egen verksamhet för densamma. 
Jag skulle särskilt vilja arbeta med att stärka teaterns utbud av kvalitativ musik. Musikteatergruppen Oktober, som en gång i tiden gjorde världen osäker genom Christer Boustedts fantastiska saxlir, har ju sådana anor. 
Jag skulle också vilja arbeta med att knyta ihop teatern mer med folkbildningen i övrigt. Teater är folkbildning, teater är demokrati, teater är det nödvändiga samtalet om livet och döden, om samhället och politiken, om kulturen och människans storhet eller litenhet. 
Teater är en livsnödvändighet, precis som musiken. Under Stockholm Jazz, festivalveckan i mitten av hösten, kommer Oktoberteatern att vara festivalens sydligaste scen. Och det är bara början.
Jag hoppas att vi kan se fram emot en höst där vi kan mötas på riktigt, utan rädsla för farsoter, och skåda, lyssna och samtala.

Eva Nikell
styrelseordförande